I väntan på mitt köpta plötulopi underhåller jag lopapeysa-manin på min nya favorithemsida. En fantastisk sida som hjälper en att designa sin egen isländska tröja, eller vilken tröja med runt ok som helst. Sidan är gjord i samarbete med (eller av?) Lopi, men det går ju fint att använda vilket garn som helst till skapelserna!Man skriver bara in tröjans mått, sticktätheten och hur många maskor som ingår i mönsterrapporterna på ok, ärmar och kropp, och sen får man ett rutmönster att vara kreativ i! Man kan ändra och flytta minskningarna som man vill, byta färger och testa runt, och samtidigt får man se en digital version av tröjan växa fram. När man är klar trycker man på en knapp och så får man en pdf med mönstret att ladda ner. Tokigt bra!Jag har gjort... en hel drös tröjor nu. En provstickas nu i minivariant och vanligt Kampes på små stickor, som en väldigt ambitiös provlapp. Jag tror att jag ska testa att steeka den, alltså klippa upp till en kofta. Det har jag aldrig gjort förut! Känns bra att testa på en liten tröja innan man gör det på en hel vuxentröja...
↧
Nu blir det idyll igen! Ovanligt mycket av det denna sommar må jag säga.Jag åkte med en kär vän ut bland öar och skär. Jag älskar att åka båt! Jag trivs på vatten, det känns så fridfullt med vatten under och runtomkring. Kustbarnet som bott för många år i inland. Vi bestämde oss i sista minuten och där det fanns boende fick styra vart vi skulle hamna. Det blev på Gällnö!En sådan underbart fin liten ö (eller egentligen kanske ganska stor? Allt är relativt). Där bonden körde traktor, stigarna gick mellan höga träd och hagar med orkideer och himlen och sommaren tycktes oändlig! Vi pratade om livet, drack medhavt vin hela dagen och såg solen gå ned vid midnatt.Hit kommer jag gärna tillbaka.
↧
↧
Det andas långtur genom sommarledigheten. Stora ryggsäcken packas taktiskt för veckorna i Abisko (alltså Åh!), som följs av festival och sen sommarhäng i mitt hemhemma Höga kusten. Påsar med kläder för de olika ändamålen packas lättillgängligt i väskan för att snabbt kunna packas upp igen, lämnas och återfinnas vid rätt tillfälle.I stickpåsen (alltid bland den svåraste att packa: hur mycket blir det stickat? Vad kommer jag känna för?) finns denna gång "provlappen", den lilla isländska minitröjan, och garn till en annan liten tröja av restgarn från Pickles Merino tweed. Mest som ett extra projekt, utifall att. Och för långa långa tågresor.Men allra bäst i stickpåsen är förstås plötulopi till en isländsk tröja till mig själv! Garnet har kommit fram och jag ser så mycket fram emot att börja sticka med det. Det som får följa med hem är stapeln med plötulopi i svart-vitt-ljusgrått som ska bli en (långärmad) Hela. Blir vädret för varmt för plötulopi tar jag och stickar mig lite soliga sockar istället, så sockgarn finns också i påsen.Nu kliar det i fötterna av resan som börjar imorgon. Vi hörs, förr eller senare. Spoiler: det lär innehålla fjällbilder.
↧
#FjällfieJag har i flera dagar skjutit upp bloggandet. Inte för att jag inte hunnit eller inte velat. Med nätter ljusa som dagar och en själ som fladdrar blir det ändå inte mycket sömn. Utan för hur skulle jag kunna välja ord och bilder som ger bara en smula av de här magiska platserna? Hur kan jag välja bara några?Jag vet att jag är lyrisk, och kanske låter jag alldeles fånig, men jag är så betagen, bergtagen, av fjällen. Jag har aldrig sett platser som dessa förut.Bergen. Bergen som vindlar och växer och förändras för varje steg, vyerna som öppnas och försvinner, snölegornas vita fläckar och molnen som slickar topparna och kastar sig fram och förbi. Fjällvråkens klagande kattjamningar när den cirklar över myrar och fjällbjörkskogar. Lapporten i all sin majestät som ramar in mina dagar här. Vattnet som är så klart att varje sten på botten i fjällsjöarna syns och som rinner fram överallt, får handen som fyller vattenflaskan att isa och tänderna att värka.Redan innan jag åkt härifrån saknar jag det. Nästa år ska jag gå Abisko-Nikkaluokta, den nordligaste delen av Kungsleden, fast jag redan värker efter att få snöra kängorna och göra det i år. Men det får vänta, andra planer ligger för sommaren, detta år får jag se och längta, lära mig mer och samla tips och kunskap från de som kan. Och lära mig om växterna längs spångar och stigar.
↧
Fjällen får mig att hissna. Över krafterna som skapat dem, över tiden och alltings storhet. Under den här kursen i Fjällfloristik syns alltings storhet också i det minsta lilla. De tuffa små blommorna och andra växterna som klarar den långa vinterkylan, där de på några få veckor hinner växa och slå ut. Som isranunkeln, blomman som växer högst upp av alla blommor i europa, som behöver flera år för att gå från frö till färdig blomma och frö igen. Respekt! Tyvärr fotade jag aldrig den (varför?), så det blir bilder på mossa och dvärgtranbär med sin skira rosa krona.Eller fjällgrönan som bygger upp sin egen lilla kudde av substrat på utsatta vindblottor. I kudden kan det vara hela tio grader varmare än runtomkring. Gullbräckan som tar sig in i skrevor, forskanter och överallt.Vid fikarasterna kan man titta ned och runtomkring en finns allt möjligt i minivariant. Allt helt perfekt.
Idag säger jag på återseende till Abisko. Det känns bra.
↧
↧
Från fjällen till Nämforsen. Några timmars sömn i föräldrahemmet, väskan packades om och vi lastade tält och vänner och åkte till finaste festivalen Urkult som firade 20 år av barfotadans, nakenbad, veganmat och sensommarnätter. Dansa sig så varm att huden hettar med nya och gamla vänner och sedan falla ned i en kvällssval fors, upp till festivalen igen, dricka te och sköndansa bort resten av kvällen under en mörknande himmel. Åh!Vi tältade på en väns gräsmatta, som tack gjorde jag en liten höstkofta till deras alldeles nya lilla filur. Det var väl meningen att koftan skulle bli långärmad egentligen -men så tog garnet slut så den blev kortärmad. Well-o. Jag är inte så förtjust i garnfärgen men hoppas att den kan passa bra nu.Garn: Ett nystan Pickles merino tweed som jag fick av misstag när jag var med i deras inspirationsstafett, de råkade skicka fel färg, och så lite överblivet grått merino tweed också. Båda garnerna hölls dubbla.Stickor: nr 3Mönster: Bara improviserad raglan uppifrån och ned.
↧
↧
August 13, 2014, 12:46 pm
När längtan efter att sticka varma isländska tröjor var som starkast, men garnet långt borta, började jag en liten 'provlapp', en barnkofta ullgarn jag hade hemma. Jag utgick ifrån mönstret till Riddari, förminskade och ändrade lite med hjälp av den fiffiga isländska mönstersidan, och så hade jag mönster till en liten Riddari. En liten riddare, det måste bli en väpnare, eller hur? Tillägg: Sverrir som ligger bakom den väldigt bra mönsterkonstruktionssidan tipsar om en helg i Köpenhamn med fokus på isländskt stickat -för alla sörlänningar och fantaster -kolla in!När tröjan var framme vid oket fick mina vänner sitt tredje lilla S som jag fick snusa på igår. Lilla plutt! S fick väpnarkoftan som gjordes klar timmarna innan jag åkte dit och jag gillar verkligen min kompis kommentar om koftan; -Den är så fin att den får bli vardagskofta! Precis så tycker jag att det ska vara. Finporslinet varje dag. Livet är för kort för att inte ha fest så mycket det bara går!Det var en lärorik kofta att sticka -eller framförallt att klippa upp. Det var första gången jag klippte upp något jag stickat. Obehagligt. Jag virkade på båda sidor om där jag skulle klippa, klippte, plockade upp för knappkant och sydde sen ett sidenband över den klippta kanten.Note to self: det var INTE en jättebra idé med virkad steek över flerfärgsstickningen. Det var svårt/omöjligt att lyckas virka runt alla trådar på baksidan, vilket gjorde att en del upplockade maskor till knappkanten lossnade. Jag tror att kanten är stabil nu med det påsydda bandet, men nästa gång jag klipper upp nåt flerfärgsstickat tar jag nog symaskinen till hjälp. Intressant att prova dock.Garn: Kampes tvåtrådiga ullgarn. Tyvärr tog det turkosa slut så att knappkanten fick bli grå istället. En turkos kant hade bundit ihop koftan bättre, men det blev helt okej så här också.Stickor: nr 3Mönster: Baserat på RiddariJag tycker att mönstret är så fint! Blir sugen att sticka en Riddari till mig själv i samma färgsättning -som jag har sett hos någon annan och tyckte så mycket om.
↧
Det ligger en kyla i luften. Bakom rodnande rönnbär och gömda svampar. Höstens första andetag. Jag andas in luften och årstidsväxlingarna puttar ut känslorna som ligger där, redo varje år. Vemodet över att något tar slut. Längtan och förväntan på det som ska komma. Jag tycker om hösten. Luften som får mig att vilja både ut och vandra och in och kura.Precis när höstens första pustar låg i luften traskade jag iväg med lätt ryggsäck och ingångna kängor, in längs Höga Kustenleden, till en av mina favoritplatser i världen -Slåttdalskrevan. Ni vet, den som varje år syns på bild här i bloggen. Det kan den få ha.I år gick jag för första gången utan sällskap, och för första gången med övernattning. Jag visade kängorna höga kusten och lärde mig att det ingår en hel del kilometrar/mil på grus och asfalt längs leden. Men däremellan, där finns skogen, bergen, vattnet.På ömma fötter kom jag fram till den fina stugan vid Tärnättholmarna och kastade mig i det grunda vattnet, låg och flöt och hoppade plaskande till varje gång någon av de små fiskarna blev för närgången. I kvällsljusets strand lästes bok och åts middag och allt var fint. Ensam kröp jag in i stugan där jag blev den enda nattgästen. Det gör mig rörd att det står fina iordningställda stugor längs hela leden. Tänk, allt detta får användas av vem som helst, när som helst, helt utan att betala.Men sen var jag inte ensam i stugan längre. Det föll smällande grejer i golvet, de tomma pet-flaskorna vältes och rullade runt, det prasslade i påsar och lät i dörr, golv och tak. Med ett mantra om att spöken inte finns sov jag räv och vaknade titt som tätt av nytt skrammel, för skraj att sätta i öronproppar.Vid 05 väsnades det igen men det var ljust ute och jag bestämde att det var dags att gå vidare. Uppe vid Slåttdalsskrevans fot, vid den lilla tjärnen Tärnettvattnet, badade jag och åt min frukost. Allt var stillhet, en ensam korp ropade från berget. Morgonljus över klippor och skog och den vackraste formen av ensamhet. Jag har aldrig gått upp genom skrevan ensam och jag sjöng rövarsången så det dånade i bergväggarna. Lade mig att vila på toppen uppe bland moln och himmel. Hemma.
↧
↧
↧
August 26, 2014, 12:30 am
Jag kom hem till balkongen och en DJUNGEL av gröna tomater. De har fått kärleksfull vattning av en vän och har sakta jobbat på att ta över båda stolar och bord. Än så länge bara gröna fint randiga tomater. Hmm, leta leta, en röd! En liten vinbärstomat har jobbat på bra inne i buskaget av grenar.Den tar vi.
#skördefest
↧
Tack för alla kommentarer kring sockarna! Jag improviserar designen men kan gärna rita upp mönstret och visa på bloggen, ett enkelt repeterande mönster med två färger i taget.Höstluftens kyla och lust sticka varmt varmt. Dubbelt plötulopi löper fluffigt mellan fingrar och stickor. Det går snabbt, blir varmt och så mycket mjukare än jag kunnat tro. Snart dags för ärmar och sen det bästa; oket.
↧
Den snabbaste tröjan jag stickat är avplockad från stickorna en vecka efter att de första maskorna lades upp. Samma dag börjar jag på nästa. Dubbelt plötulopi alltså, det är the shit. Denna gång mer inspiration från fiskartröjor än isländskt medans jag funderar på hur nästa isländska tröja (som jag inte har garn till) ska se ut.Girigheten.
↧
↧
September 6, 2014, 12:33 am
I maklig takt har den nya terminen flutit in i mitt liv och jag petar på sommarhjärnan och manar den till disciplin och återupptäckt av gamla förmågor. Men mest stickar jag (oh joy of studentliv i terminsstart) och andas in sensommarhösten.Under sommaren ackumulerades garn från lite här och där. Det började förstås med Plötulopit som köptes när sommaren var ny och sval och tveksam, och som nu blir till tröjor på stickorna. Ah, vilket trevligt garn -inte alls så skört som jag blivit varnad -men visst, det är ingen dröm att fästa trådar eller sy igen ärmhålen med det. Men det går fint om man tvinnar garnet lite lätt först.I Abisko hittade jag en låda med fårdoftande ullgarn i stora mörka härvor på parkeringen utanför coop Lapporten, gömt bland klockor med vargmotiv och annat tjusigt. Garnet ser handspunnet ut och är enkeltrådigt men grövre än mitt standardgarn Kampes, jag får göra en uppskattning av löpmeter framöver. Det är tydligen från Polen, i Abisko itself finns inga får. Garnet ska eventuellt bli en enkel fluffigt stickad tröja att ha på vandring. Eller så blir det en väst och sockar.I käraste Umeå, min gamla studentstad, blev det självklart ett besök på hemslöjden -källan till att jag började använda Kampes garn. Det var billigt, det var ull i precis lagom form av mjukt och rivigt, och i alla fantastiska färger. Vanans makt är stor, jag tycker om att känna ett garn, jag vet hur det beter sig, jag vet vilka stickor jag vill använda, vilka mängder som går åt. Och tja, jag gillar fortfarande att det är billigt... Jag kan verkligen förstå lyxen och det härliga med alla dessa underbara garnkvaliteter som finns att köpa, och tycker det är både sympatiskt och viktigt med små tillverkare och uppfödare, men jag har så svårt att betala 150-350:- för en härva garn, när mitt go-to-alternativ ligger på runt 60:-... Tur för mig att jag aldrig fastnat för olika blandningar av ull och silke eller andra ljuvligheter.Den här gången blev det påfyllning av grått och vitt, grundfärger jag alltid vill ha hemma att blanda med andra färger, och lite rött och turkost som är två nygamla favoriter, för att grått/vitt, turkost och rött är en så sjukt fin kombination! Nyheten denna gång är tre härvor riktigt klarblått eller kornblått garn som jag inte tidigare haft. Jag börjar inse att jag tycker väldigt mycket om att klä mig i den färgen och tror att härvorna ska bli en kofta av något slag.Och till sist -presentgarn! Vännen L som är mamma till de tre små s:en som jag stickat lite tröjor till, nu senast fick det pluttigaste s:et den lilla väpnartröjan. När vi sågs i sommar fick jag några härvor fint mjukblått tretrådigt ullgarn direkt från 70-talet och Morjärvs ullspinneri. Min kompis hade fått en hel mängd av garnet i samma färg från en äldre släkting (hm, hoppas jag minns rätt) och tyckte att garderoben nu var mättade av vantar, sockar, mössor och annat i den färgen... Jag har inte bestämt vad det ska bli av garnet, jag får se när de rätta projekten dyker upp!Nu är det dags för lite sticka-från-stashen-ambitioner det närmaste året eller så. Jag hade ju ett helt år för ett tag sen när jag inte fick köpa nåt (annat än komplement), och jag gillade den utmaningen för kreativiteten. Min garnkorg putar öppet och går inte att stänga -vilket är min signal om att det börjar vara lite mycket i gömmorna. Och det är ändå utan att något av sommarens garner ens är nere i korgen. Erhm.... Jag tror att det blir en stickande höst och vinter.
↧
September 12, 2014, 2:12 am
Men vad gör du egentligen, varför kommer det inga nya inlägg på bloggen, vavava? Jag ställer tre skyldiga mot väggen.1. Den absurt tjocka boken om allt.
Den här hänger jag med mycket just nu, och det gillar jag. Hur kroppen och allt funkar -roligt! Den är trots sin storlek rätt översiktlig och lättläst. Dock ej lämplig som sänglektyr om man inte vill kombinera läsning och styrketräning. Eller dö när man får den i huvudet.2. Tröjstickning.
Har jag sagt att jag gillar plötulopi just nu? Den första tröjan är blockad och klar och ska fotas så snart jag får tid och lust att posera lite men oj så trevlig den är! Tröja nummer två började med roströd kant, men har nu gjorts om till hittills enbart mörkgrå -det blir en till tröja med ok, denna gång något mer hemmasnickrat mönster. Jo, som svar på fråga: jag har köpts mitt garn av Hella -hon är hur trevlig som helst och skickar gärna med posten! Kolla in hos henne vetja.3. Torka grejer.Jag har experimenterat med torkning av grönsaker och tillverkning av egna "bars" (inte helt framgångsrikt, nya experiment krävs framöver). Varför då? Jo, i helgen blir det vandring! När sommarens började övergå i höst insåg jag att jag inte alls var klar med fjällen, jag behövde lite till. Så jag drar med en vän och går jämtlandstriangeln nu. Det blir en perfekt "testrunda" inför en längre tur nästa år, så nu ska det kollas matåtgång och packningsinnehåll. Men mest av allt ska jag andas in berg och höstluft och öppen rymd.
↧
September 20, 2014, 5:39 am
Det var sol och en himmel som var så mycket större än hemma och en rymd utan ljud. Den enorma tystnaden över hedar och höstglödande fjällbjörkar följde oss mellan mjuka berg och betande renar.Vi hade det så överdjuriskt bra. Vi sov i solen på mjukt ris, drack bäckvatten och destillerade ned livet till det viktigaste. Två dagar strålade av sommarsol och uppkavlade underställsärmar, en dag lindade in oss i dimma och lät bara solen lysa upp leden en liten bit i taget i silverskimrande dis.Jag njöt hela vägen. Av att komma in i lunken och lugnet, av vandringssällskapet och nya sköna människor vi träffade längs vägen (tänk att det kan vara så socialt mitt i den privata ensamheten, det tycker jag om). Av att inte ta några beslut, att låta tiden gå från klocktimmar till kroppslig tid. Vi tittade på klockan när vi lämnade stationen på morgnarna, sedan fick den vara avstängd tills vi var framme vid nästa. Äta och pausa när kroppen tyckte det, inte klockan. Vi lyxvandrade med lätt packning och bodde på STF i Sylarna och Blåhammaren, njöt av varma duschar och bastu med utsikt och ensamheten i köket när precis alla utom vi och tre nya kompisar åt på restaurangen. Men att få äta egentillagad linsgryta med solens sista ljus över bergen, det var lika fantastiskt som den bästa trerättersmiddagen.Ingen av oss ville stiga på nattåget söderut igen och drog ut på färden ned mot Storulvåns fjällstation. Himlen var så klar och själen så lugn.
↧
September 22, 2014, 12:44 pm
Den här gillar jag väldigt mycket!
Som jacka med stor schal när höstfärgerna faller ned över stan, under regnjackan en sen natt på cykeln, på balkongen i sista kvällsljuset. Otroligt fluffig, håller värmen fint och ventilerar ändå -sådär som bara riktig ull kan göra! Ull äger.Garn: Plötulopi hållet dubbelt, i ljusgrått, vitt och svart. Totalt gick det åt ca 440 g till tröjan, 3 hela plattor ljusgrått och en del av en fjärde, och så lite av det vita och svarta. Garnet är fantastiskt! I och med att det är ospunnet får tröjan en väldigt mjuk och fluffig känsla, garnet fyller ut bra och blir följsamt. Garnet har jag köpt här.Stickor: Nr 5 till tröjan, nr 4 till muddarnaMönster: Hela, av Védís Jónsdóttir. Jag tycker att okmönstret är otroligt fint. Tycker om hur de vitfyllda fälten diskret liksom lyser upp mönstret lite och får det svarta att framstå tydligare, och så tycker jag om känslan av arkitektur i mönstret, lite som kyrkfönster. Mönstret är på isländska, det var roligt att se hur nära våra språk ändå ligger! Om man har stickat tröjor förut och vet ungefär vad som "borde" stå i mönstret är det lätt att tyda.Ändringar: Mönstret är för korta ärmar och en ganska kort kropp, jag stickade helt enkelt kropp och ärmar lätt baserade på mönstret men mest efter eget huvud och en tidigare tröja, och så anpassat till rätt maskantal upp vid oket. Oket är superskönt! Har aldrig lyckats sticka en rundringad tröja som sitter bra, men den här gör verkligen det för mig. Jag lade till några förkortade varv i nacken, de syns som en bredare svart kant, och tycker att det blev bra -ska göra ännu fler varv nästa gång.
↧
↧
September blev oktober så snabbt att jag inte hann märka det. Höstdagar med det där gula och rostiga mot en himmel som är så klart blå att det knastrar i tänderna. Frostiga gräsmattor på morgnarna och element som tillslut får sättas på igen.Efter tentan i fredags tog en vän och jag en roadtrip till Falun och Sundborn, Carl och Karin Larssons fantastiska hus! Man får inte ta foton därinne, men oj så mycket inspiration, så mycket färg och målningar överallt! Huset var från början litet, men så har de byggt på det bit för bit alltefter behov och inspiration -så det finns små rum överallt och en sån fantastisk villa villerkulla-känsla! Jag kom ut därifrån med en stark längtan efter att måla mönster i taket hemma...En helt ledig dag idag, en lånad äppelurkärnare, tre och ett halvt kilo äpplen och en fantastisk äppeltork (stringhyllan) gör att hela köket doftar äpple. Vem hade anat att det var det lite för långa stringhyllor skulle användas till? Trevligt! Snart har jag vandrar- och fredagsgodis för ett bra tag framöver.
↧
Ville göra en tröja som var lite lagom oversize, bara så där så att den blir lite luftig. Känns nu oversize på fel sätt, så det ska repas upp en bit, tänkas och göras om. Jag är van att sticka för en lite lagom nära passform, så att göra lite för stort, för stort på det bra och sköna sättet, det är svårt. Vi får se hur det går.
↧
October 16, 2014, 8:34 am
De mönstrade sockarna är klara och väntar på trådfästning. Isländska tröjan väntar på upprepning och omstickning.Vimpeltröjan väntar på samma sak.Och jag? Jag väntar på helg med finbesök!
↧
