Jag gråter över bilderna från Syrien. Över bilderna från medelhavet. Över att döda barn sköljs upp på stränderna. Över taggtrådar, resta murar och cyniska regler som lämnar endast de mest osäkra vägarna, de över vattnet, öppna för den som flyr. Över att leva i ett Europa där rasism, kapitalism och egoism får människor att vända andra ryggen, säga -vänd om, du är inte mitt problem. Över att leva i en tid och på en plats där en hjälpsökande människa anses vara ett problem. Och inte en människa.
Och jag känner hopp. Över bilderna från flyktingbussar som välkomnas av människor med blommor i händerna och leende ansikten. Över att leva i ett Europa där Tyskland säger att detta klarar vi, och svenska migrationsverket beslutar att ge alla syrier permanent uppehållstillstånd. Över att leva i en tid och på en plats där människor mobiliserar, slår rekord i insamlade pengar, kläder och förnödenheter och demonstrerar i stad efter stad om att flyktingar är välkomna hit. Över att många ändå kan se att en människa är en människa, och inte ett problem.
Jag plockar fram stickade mössor, vantar, sockar, benvärmare, en tröja och två par skor, packar och märker dem för inlämning och vidare resa ned till Europas gränser. Skriver in tiden för demonstrationen i min stad. Skänker en slant till katastrofhjälp. Det är inte mycket, men det är inte ingenting.
![]()
![]()
Vill du:
Veta vad som pågår?
Titta på svt:s specialinsatta program från igår kväll om flyktingkrisen
Lyssna på Hans Rosling berätta om varför människor tvingas ut på osäkra vatten
Läs en mycket bra intervju med samme Rosling
Göra något?
Vi gör vad vi kan ordnar insamlingar och demonstrationer
UNHCR, Rädda barnen, Svenska kyrkan och många andra samlar in pengar och ibland också kläder
Och jag känner hopp. Över bilderna från flyktingbussar som välkomnas av människor med blommor i händerna och leende ansikten. Över att leva i ett Europa där Tyskland säger att detta klarar vi, och svenska migrationsverket beslutar att ge alla syrier permanent uppehållstillstånd. Över att leva i en tid och på en plats där människor mobiliserar, slår rekord i insamlade pengar, kläder och förnödenheter och demonstrerar i stad efter stad om att flyktingar är välkomna hit. Över att många ändå kan se att en människa är en människa, och inte ett problem.
Jag plockar fram stickade mössor, vantar, sockar, benvärmare, en tröja och två par skor, packar och märker dem för inlämning och vidare resa ned till Europas gränser. Skriver in tiden för demonstrationen i min stad. Skänker en slant till katastrofhjälp. Det är inte mycket, men det är inte ingenting.
Vill du:
Veta vad som pågår?
Titta på svt:s specialinsatta program från igår kväll om flyktingkrisen
Lyssna på Hans Rosling berätta om varför människor tvingas ut på osäkra vatten
Läs en mycket bra intervju med samme Rosling
Göra något?
Vi gör vad vi kan ordnar insamlingar och demonstrationer
UNHCR, Rädda barnen, Svenska kyrkan och många andra samlar in pengar och ibland också kläder