Om någon vecka tar jag och min fina vän K tåget upp till Abisko för att vandra den klassiska sträckan mot Kebnekaises topp och Nikkaluokta, med ryggsäckarna fulla av mat och själen fylld av längtan.
För ett par veckor sedan drabbades jag av stora fjällpreppsivern och började torka grönsaker, göra bars till lunch och snacks, packa middagspåsar och hitta på överraskningar och lyx att bjuda på längs vägen. Det är något så oerhört tillfredsställande att ordna med allt. Tryggheten i att veta att man kommer äta - och därmed må - gott. Och att få stå där med alla nötter, fröer, frukter, pulver och kryddor och bara drömma om berg och himmel och vandringsstigar utan slut.
![]()
![]()
![]()
För ett par veckor sedan drabbades jag av stora fjällpreppsivern och började torka grönsaker, göra bars till lunch och snacks, packa middagspåsar och hitta på överraskningar och lyx att bjuda på längs vägen. Det är något så oerhört tillfredsställande att ordna med allt. Tryggheten i att veta att man kommer äta - och därmed må - gott. Och att få stå där med alla nötter, fröer, frukter, pulver och kryddor och bara drömma om berg och himmel och vandringsstigar utan slut.
