Ibland är det himla fint att bo i ett studentområde där det är mycket in- och utflyttningar, ibland betyder det gratis möbler! Nu kanske man inte vill ha varenda tjock-tv och trasig garderob som folk hivar ut, men ibland kan man ha lite tur.
Mina gamla soprumsfynd, bestående av ett oanvänt staffli som jag gav till min konstnärigt sinnade kombo, ett nytt förkläde som blivit verkstads-förkläde och en grön fåtölj till vardagsrummet, fick nyligen sällskap av mitt bästa fynd hittills -en pinnstol! Alldeles röd och fin stod den och väntade på mig häromveckan när jag gick ut med soporna och snabbt adopterade jag den. Lite lim bara så blir den hur bra som helst.
Nu står stolen på mitt rum och väntar. Vi väntar båda två. På att jag alldeles snart ska flytta! Jag blir alldeles pirrig och ivrig och nervös och vemodig och en massa andra saker när jag tänker på det.
Jag har funderat ganska länge på att flytta, längtat efter ett eget bo, efter att få ha en plats som ingen kan slänga ut mig ifrån om jag inte råkar vara student ett tag, ett något som känns som en fast punkt. Och sen blev det väldigt plötsligt så. Lite bokstavligen från ena veckan till den andra. Och då får pirret sällskap av vemod också inför att lämna mitt kollektiv, och nervositet för att för första gången i mitt 28-åriga liv bo ensam. Lite som att flytta hemifrån första gången. Men jag tror att det kommer att bli bra.
Den första november får jag tillträde till min fina lilla sunklägenhet ifrån 60-talet, med matkällare till varje lägenhet, en sval ovanför kylskåpet, gamla köksluckor med kläm-beslag, parkett i rummet och en stor balkong ut mot skogen. Det var den som gjorde det. Skogen och balkongen. Jag hade flyttat in i tanken redan innan första budet var lagt (men hu för budgivning, det var bland det värsta jag gjort). Och snart får jag flytta in på riktigt också!
Tiden innan är också mysig, att drömma och planera och inspireras av allt fint man kan göra. Innan det är dags för inflytning ska lägenheten få lite kärlek och många liter målarfärg och golv ska läggas i köket. Så, en tid framöver blir det hej renoveringsblogg! Så fort jag får tillträde utlovas bilder på hela härligheten.
Mina gamla soprumsfynd, bestående av ett oanvänt staffli som jag gav till min konstnärigt sinnade kombo, ett nytt förkläde som blivit verkstads-förkläde och en grön fåtölj till vardagsrummet, fick nyligen sällskap av mitt bästa fynd hittills -en pinnstol! Alldeles röd och fin stod den och väntade på mig häromveckan när jag gick ut med soporna och snabbt adopterade jag den. Lite lim bara så blir den hur bra som helst.
Nu står stolen på mitt rum och väntar. Vi väntar båda två. På att jag alldeles snart ska flytta! Jag blir alldeles pirrig och ivrig och nervös och vemodig och en massa andra saker när jag tänker på det.
Jag har funderat ganska länge på att flytta, längtat efter ett eget bo, efter att få ha en plats som ingen kan slänga ut mig ifrån om jag inte råkar vara student ett tag, ett något som känns som en fast punkt. Och sen blev det väldigt plötsligt så. Lite bokstavligen från ena veckan till den andra. Och då får pirret sällskap av vemod också inför att lämna mitt kollektiv, och nervositet för att för första gången i mitt 28-åriga liv bo ensam. Lite som att flytta hemifrån första gången. Men jag tror att det kommer att bli bra.
Den första november får jag tillträde till min fina lilla sunklägenhet ifrån 60-talet, med matkällare till varje lägenhet, en sval ovanför kylskåpet, gamla köksluckor med kläm-beslag, parkett i rummet och en stor balkong ut mot skogen. Det var den som gjorde det. Skogen och balkongen. Jag hade flyttat in i tanken redan innan första budet var lagt (men hu för budgivning, det var bland det värsta jag gjort). Och snart får jag flytta in på riktigt också!
Tiden innan är också mysig, att drömma och planera och inspireras av allt fint man kan göra. Innan det är dags för inflytning ska lägenheten få lite kärlek och många liter målarfärg och golv ska läggas i köket. Så, en tid framöver blir det hej renoveringsblogg! Så fort jag får tillträde utlovas bilder på hela härligheten.